Gårdagen bestod av bilfärd, väntan och jobb.

Efter gårdagens stressande kväll har jag idag varit trasig i hela kroppen.

Inflammationen i axeln blossade upp ordentligt, och det var synd för den var på väg bort.

Resten av kroppen mår inte heller speciell bra, och den sjukliga tröttheten har legat som en dimma över hela dagen. Den som påstår att stress inte är skadligt för kroppen vet inte vad den pratar om...

Tröttheten som kommer i samband med hög inflammationsaktivitet är ”förlamande”. Kan inte komma på någon bättre beskrivning för tillfället. Det är en trötthet du inte kan bota på syntetisk väg, inte med energitillskott eller med rörelse.

Du ligger i sängen och vill gå upp, men det går inte. Det är en oerhört obehaglig känsla att inte kunna styra kroppen, det är precis som att någonting blockerar din vilja. Du vill skrika, slå, sparka, vad som helst, bara du kommer upp ur sängen. Men du finner dig själv stirrandes upp i taket eller in i väggen och oftast med tårar i ögonen.

Jag har en hund som vill ut på morgonen, och det är oftast han som lyckas få mig att ”frikoppla” hjärnan så att kroppen gör det som förväntas av den. Efter det törs jag inte lägga mig ner någon gång under dagen av rädsla för att fastna igen.

Tröttheten kommer hänga över dig resten av dygnet, och det känns som en dålig dröm du aldrig vaknar ur. Det här tillståndet aggraverar mig oerhört. Du kan ha tusen saker som ska göras, och du kan vara ”överlycklig” om du lyckas avverka en..