Hade älsklingen hos mig ett litet tag denna helg. Man lär sig uppskatta personer och ögonblick mer när det är så här. Det kan vara svårt att komma någon nära med flera mil emellan, men tror vi lyckas ganska bra ändå. Men det gör ont att skiljas åt mellan gångerna.

Idag har förmiddagen utgjorts av jobb. Blev en kort tur, men det tackar vi för. Blev inte mycket till sömn inatt och det känns.

Hade mina funderingar på att gå och göra premiär på gymet idag, men än så länge har jag resonerat mig till motsatsen. Anledning? Några stycken, halvt legitima iallafall. Det innebär att premiären blir imorgon istället, och det kommer bli riktigt intressant att se hur kroppen kommer att reagera, och desto mer intressant att se efterföljande dagar.

Experimentet fortsätter =)

Jag är fortfarande ”medicinlös” och kroppen mår relativt bra. Känslan av att kunna vara pigg, till och från, har också infunnit sig vilket känns riktigt bra. På det stora hela känns det faktiskt som att det är på väg åt rätt håll, men jag är avvaktande. Känner mig  liten och troligtvis har jag tappat mycket styrka också. Det kommer att visa sig imorgon.

Förändringar:

• Från föregående; än så länge inga alls då ingen träning utförts.

Under den senaste tiden har jag gjort en del förändringar gällande kosten. Dels för att jag ville pröva hälsoaspekten, antiinflammatorisk kost, och sen för att jag var tvungen att göra en kalorirestriktion utan träning då jag fortfarande är förkyld och det är snart den 19:e. Just nu faller jag hellre på dålig kondition än barlast.

Detta är vad som skett:

• • Sädesprodukter är borttagna

  • Majoriteten mejeriprodukter är borttagna

    (använder mjölk i kaffet, och proteinpulver vassle och kasein)

  • Frukt och grönsaker (ej legumes) intas utan någon övre gräns

  • Tillförda fettkällor utgörs av kokosmjölk, olivolja, Omega-3 tillskott

  • Inga direkt tillförda kolhydratkällor utöver grönsaker, frukt, nötter, frön

    (eftersom jag inte utför någon intensiv träning just nu)

Detta sker under kommande dagar och nästa vecka:

• Sädesprodukter utesluts fortfarande

• Mjölken till kaffet tas bort

• Frukt och grönsaker skiftar mot större intag av de alkaliserande sorterna

• Ingen ändring bland tillförda fettkällor

• Fortsatt användning av kasein och vassle

• Tillföra kolhydratskällor centrerat kring träningspasset, för energi och återhämtning

Vad har jag fått ut av det tills hit?

Jag valde att inte inta någon form av medicin, just för att kunna avgöra huruvida ändringarna i kosten påverkade inflammationstillstånd eller ej.

Jag hade räknat med en klar försämring men tänkte iallafall härda ut. Jag stressade inte upp mig för detta moment heller, då jag tog mig i kragen och bestämde mig för att jag åtminstone skulle bli helt frisk från förkylning innan jag blev nojig över stelhet o smärta kontra träning. Jag tror att mindre stress bör räknas med i slutprodukten.

De första dagarna intog jag mjölk, lite smör, lite ost faktiskt, och hembakat glutenfritt bröd. Det var bara av ren lathet kommen ur självömkan för förkylningen :-D Jag använde även en hel del kryddor samt salt i matlagningen. Jag töjde även lite på ”medicinlagen” här för mitt lilla experiment då jag fortfarande har en hund att ta ansvar för samt hade en kraftig förkylning. Men vi talar om en tablett, andra dagen under loppet av 3 dagar, som enligt ”bruksanvisning” utsöndras i kroppen under 12 timmar innan det eventuellt är dags att ta en till.

Efter de två första dagarna satte jag stopp för bröd och dylikt, även om det var glutenfritt. Efter tredje dagen satte jag stopp för havregryn, glutenfri pasta, ris, potatis etc. Jag behöll proteinintaget ungefär på samma nivå, då den är mer än tillräcklig, men började hålla mig mer till fisk och öka intaget av nötter och frön. Naturligt så höjs proteinintaget men inte till några större mängder. Större delen av matlagningen skedde i kokosmjölk utan någon mer kryddning än den som kom från exempelvis chilipeppar, vitlök och liknande. Den sorten som är lätt att få tag på i affären, och som inte är i pulverform. Intaget av grönsaker och frukt ökade såklart markant. Ett problem jag haft innan är att när jag väl ätit proteinkälla, kolhydratkälla och fettkälla finns det ingen plats för grönsaker och frukt. Vilket jag känner att kroppen troligtvis förlorat på, samt att det har förekommit ett överintag av kolhydrater som medfört negativa hälsoproblem.

Ska jag vara ärlig vet jag inte ens vilken dag i ordningen jag är inne på nu, jag vet bara hur jag strukturerade upp det dom första dagarna då jag räknade dom som mer kritiska. Men, jag har fortsatt i samma regi och som jag skrev ovan, även utarbetat riktlinjer för snart kommande tid.

Så, vad ville jag komma fram till?

Inflammationsnivån

Den har definitivt inte blivit högre iallafall. Det har dock varierat från dag till dag, men på det stora hela känns det inte lika tungt att komma igång på morgonen. Det kan vara mer smärtsamt, men det ger med sig mer tydligt och snabbare. Jag upplever det som att jag får vara mjuk och rörlig längre under tiden jag rör mig, men stelnar till mer snabbt om jag blir stillasittande.

Känns även problematiskt att utvärdera detta fullt ut. Kanske om ett år eller så.

Jag känner inte ett lika stort behov av att reglera tillståndet med medicin, men det kan ha mer att göra med att rörlighetskraven är sänkta avsevärt.

Det återstår att se hur det blir när man introducerar träning igen.

För övrigt minskade en del kroppsmått med 3-5 cm, och morgonvikten är 2 kg

lättare.

  April

    Maj

Jag har tagit mig iväg och tränat! Kan nog inte ens börja beskriva hur sjukt härligt det känns!

Det blev 11 dagar av ofrivillig vila. Jag är tacksam över att det hamnade under två veckor i alla fall. Första passet blev av i torsdags och utgjordes av benträning. Andra passet i fredags, och det utgjordes av bröst, och armar.

Efter ett längre uppehåll, som jag då får, blir det ganska viktigt att känna av var man törs lägga nivån på passet. Det går inte att bara plocka upp där man slutade pga ett flertal orsaker. Så vikt-egot får stanna hemma.

”Trial and error”

Jag har testat flera tillvägagångssätt att komma tillbaka på efter vila.

Att köra på som om ingenting har hänt. Oavsett om kroppen är skör efter inflammation eller om man känner sig relativt fräsch, funkar inte detta. Oftast sker detta för att man strävar mot att lyfta tyngre och tyngre vikter och inte kan tillåta sig själv att backa tillbaka av någon orsak. Tekniken blir lidande och skadorna följer tätt därefter.Man missar oftast poängen med kvalitetsarbete.

Det kan bli riktigt segt att börja om och börja om och börja om, men med tålamod så märker du sakta sakta att din ”sämsta” prestation flyttar fram till var din ”bästa” var förut.

Att gå in för lätt, för länge.

Det är lika illa att köra för lätt, för länge. Det känns mest som ett evigt nötande där resultaten uteblir och psyket får sig en törn när det känns som att du stagnerat helt i din träning. Jag tycker även att man missar en stor bit i förståelse av, och ”aha-upplevelse”, när det kommer till teknik och bra utförande. Ibland krävs det att du lägger på lite för att fatta hur du ska lyfta, dra etc, för att a) inte skada dig b) få mer flyt i rörelsebanan/-omfånget c) inte dela upp rörelsen i för små segment så att mindre lämpade delar av kroppen får ta för stor arbetsvikt i ogynnsamma vinklar, under alldeles för lång tid.

Att sätta igång utan en plan.

Du hittar rätt nivå, du har kört några pass och du tycker det känns tillräckligt bra för att börja satsa mot dina delmål igen. För oss vikt-kåta människor finns det bara en stig att vandra. För oss som även är begåvade med litet tålamod så är vi dömda att hamna på ruta ett igen inom en snar framtid, och inte bara med ofrivillig vila utan även med en ny skada. Funkade fan inte den här gången heller.

Du hittar rätt nivå, du har kört några pass, du satsar mot dina delmål igen.

I din nyfunna entusiasm för träning, kost och fitness har du plöjt igenom x antal artiklar om ämnet, kollat igenom youtube´s urval av Arnold, Coleman och glada människor som vill dela med sig av sin lyftteknik till omvärlden. Motivationen är på topp, du vet exakt vilka brister din fysik har och du ska satsa på att rätta till dem. Tunga basövningar, isolationsövningar och en del mer innovativa . Helst allt på en gång, och helst flera ggr i veckan med personbästa på varje pass. Ju mer desto bättre, eller?

Tillslut har du större fokus på att få in så många olika övningar för varje pass, än på hur du utför dem eller varför. Inte heller har du en aning om varför du inte ökar, varför resultaten uteblir, varför du har mer ont. Det oundvikliga händer och du tappar sugen.

Du hittar rätt nivå, kör ett tag och satsar mot delmål...igen..

Att satsa mot ett delmål som du i princip aldrig ändrar, och heller aldrig når kan vara rätt demoraliserande. Hur vore det att ändra utseendet på det och förankra det i verkligheten för en stund?

Det är absolut inget fel med att satsa högt, men det är ju det övergripande målet. Delmålen är ju just, delmål. Dessa måste ju ta hänsyn till vart du befinner dig idag och läggas upp i kronologisk ordning.

Kommer du öka i knäböjen med dålig rörlighet i höften?

Nej. Då spelar det ingen roll hur mycket du lastar på och tvingar dig själv att lyfta. Tekniken kommer suga och skadorna kommer därefter.

Är det då smart att lägga på 2,5 kg för varje pass med knäböj för att komma upp i månadens delmål med en ökning på x kg utan att göra någonting åt din dåliga höftrörlighet?

Nej. Att få upp rörligheten borde prioriteras och eventuellt även kanske utgöra delmålet för den månaden innan man funderar på att sätta viktökning där.

En plan behöver inte huggas i sten, du kommer tweaka den många ggr innan du blir nöjd, om någonsin. Den är bara ett hjälpmedel för dig, så du kan hålla reda på;

• var du ska börja, rätt nivå, färdigheter och svagheter

• vart du ska, strävar mot, framtidsplanering

• utvärdering, kom du dit du ville? Lika viktigt med ”varför” som ”varför inte”

Annars har vi i dagarna invigt Ramus klövjeväska, funkade fint :)

Körde systeryster till Filipstad till hästen sin :)

Med tanke på ”upcoming events” har jag bestämt mig för att skala av lite dödvikt. Detta för att undvika alltför mycket barlast under studsande som kan uppstå när man försöker ”jogga” 5 km som ”Kapten Träben”.

Kapten Träben är ett av mina fysiska alteregon, och denne hamnar som nr 2 i ordningen. Första plats går till ”Tjurapan” - du har sjukt ont, men kan hantera kroppen så att det inte syns på rörelsemönstret. Koncentrationen är tokhög så ditt ansiktsuttryck ser ut som att du inte skrattat på 20 år. Otroligt lätt för missförstånd, du fattar inte varför folk är så otrevliga mot dig då du inte ser ditt eget minspel. Sen kommer ”Kapten Träben” - de flesta rörelser uppbringar smärta som hindrar dig på olika sätt. Efter ett tag, när man krånglat sig fram i detta tillstånd under dagen och inte vilat upp sig, kommer kroppen börja dra ihop muskler i ett krampliknande tillstånd. Minst sagt väldigt opraktiskt om man nu faktiskt måste röra på sig under dagen.”Kryckan” - mer sällan än ofta nuförtiden. Här måste du använda kryckor för att ta dig fram överhuvudtaget. Går ruskigt långsamt och inte så bra för oss med taskig koordination och kroppskontroll.

Den 19:e maj går Vårruset i Örebro, och tydligen är jag anmäld. Måste varit ett av mina mer svaga ögonblick. Och nej God damnit det blir inga chockrosa cykelbyxor med urtvättad ”grön” t-shirt till. Har jag otur kommer Kapten Träben att ge sig tillkänna inom 2 km, och det vill jag inte. Så därför måste jag lösa detta. Jag måste skaffa mig en större felmarginal. I detta fall handlar det om barlast.

Varför inte hålla bra form hela tiden istället?

Ja, vad är egentligen ”bra form”, och handlar det bara om ideal?

Detta är dagsformen, och bli inte skrämda av solbrännan nu.

Det här är på mig 57 kg fördelade över 164 cm mer eller mindre.

Jag känner mig knappast utmärglad men heller inte speciellt överviktig. Är detta bra form enligt mitt kroppsideal? Moahahhahah! Hahaha! *host, hack, host* nuff said..

Är det bra form för att springa/löpträna? Nej, det är för tungt för alla påverkade leder och muskler då de är mycket mer känsliga än hos en person utan exempelvis Bechterews. Tooo much jiggly but on tiny little sticks.

Är det här en bra form enligt mitt kroppsideal?

Anna Lübeck 165 cm, 64 kg

Absolut!

Men varför skalar jag inte bara av lite fett då? Borde vara så enkelt, eller ?

Först kan jag säga att tjejen är ynka 1 cm längre än mig, men väger 7 kg mer. Som ni ser är det inte speciellt mycket fett som utgör hennes vikt, inte heller hennes längd kan jag använda som ursäkt (darn). Nej, detta kallas kvalitativ muskelmassa.

Om jag skulle försöka efterlikna Annas muskeldefinition skulle jag troligtvis hamna på 48-49 kg, give or take. Vill bara klargöra att jag bara pratar om definition nu och inte alls om symmetri eller liknande. Att ta bort 7-8 kg från min lilla ram som den ser ut idag hade definitivt sett till att jag känt mig utmärglad, och knappast hade jag sett sund eller tränad ut. Jag har helt enkelt inte tillräckligt med kvalitativ muskelmassa för att underhålla mitt kroppsideal, och ser därför ingen mening med att ligga så lågt i fettprocent nu. Klart att jag har råd att ta bort nåt kg här och där, men som bekant styr inte viljan vart fettet tas någonstans ifrån.

Alla har vi våra fix idéer och komplex när det kommer till våra kroppar, och jag är definitivt inget undantag. När jag börjar försöka skala av lite fett, från exempelvis nuvarande tillstånd, kommer jag uppleva det som att fettdepåerna blir mer påtagliga. Finns ett skäl till varför det kallas depåer. Det här framkallar tydligen något ångestliknande tillstånd hos mig, där jag även får känslor av panik och otillräcklighet. Detta kallar jag ”dark zone”. I denna blir jag så extremt påmind hela tiden om hur mycket jag vill prestera med min träning, men inte kan. Är det då rättvist mot mig själv att sätta mig i det tillståndet om jag inte behöver? Botemedlet är ju mer muskelmassa, men sånt tar som bekant tid att bygga upp, och ännu mer tid om du inte kan träna så regelbundet eller så tungt som krävs.

Inte mycket till symmetri heller, av förklarliga skäl antar jag.

Jag tycker det borde räcka med 1,5 kg för att fortsätta hålla mig jämnrund men lätta på belastningen. Men denna vikt kan jag ju reglera via vätska och mat i kroppen för dagen. Så det stämmer ju inte riktigt helt med verkligheten att säga så. Det måste vara fettvikt för att göra nytta, och det är inte så simpelt som det låter.

Idag blir en mindre lätt dag

Redan inatt kände jag var smärtnivån skulle ligga för idag.

När du vaknar i natten av smärtan som framkallas av att du i sömnen byter ställning, vet du på ett ungefär hur morgonen kommer se ut. Den blir värre då du adderat några fler timmar av tryck mot ömma områden. Peachy I tell you.

Axeln är något värre idag, den får jag inte upp till eller över axelhöjd även om jag försöker pusha igenom smärtan. Detta kan jag finna svårigheter i ibland, då det är en sak att bara ta sig igenom smärta, men en annan om kroppen själv hindrar rörelsen.

Armbågarna och höften känns faktiskt bättre, vilket var positivt överraskande då förväntningarna var rätt låga. Haha, men å andra sidan är istället hela ryggen idag ”svälld”, öm och stel. Tur de kan turas om, så det inte blir orättvist menar jag :-p

För min del började allt med att det kändes som att man slagit i svanskotan. I en veckas tid gick jag runt på detta sätt och var mest konfunderad när värken tilltog, från att annars inte ha funderat så mycket över detta. En morgon vaknar jag upp och kan inte röra mig utan att framkalla vad jag skulle kalla ”blixtsmärta”. Det är nervsmärta jag pratar om, och för er som upplevt detta, tänk er att den sitter i ben, häck och rygg på en och samma gång. Det blev iallafall mindre lätt att ta sig någonstans överhuvudtaget.

Efter att i flera år haft inflammationer, smärta och stelhet i och omkring höftpartiet har det nu flyttat upp till bröstryggen. Att säga bröstryggen är väl egentligen att begränsa det, det sitter i hela ryggen samt ännu känningar i höfterna. Och som nämnts innan så är det nu axlar, knän även fotleder och handleder som blivit påverkade. Detta ses väl egentligen som en försämring av tillståndet då nu andningen kan bli påverkad eftersom smärta och stelhet sätter sig i bröstkorgen. Känner jag av detta? Absolut, vissa dagar känns det som att man släpar på 50 kg övervikt och måste andas genom ett sugrör pga av inskränkt förmåga att häva bröstkorgen ordentligt. Man måste sätta sig ner och endast koncentrera sig på att försöka andas och häva bröstkorgen så mycket man bara kan. Det gör väldigt ont, och ”huggen” som kommer gör att du automatiskt ”håller andan”, men man måste försöka styra detta så att man klarar av uppgiften.

NSAID

Ibland är det inte så lätt som att bara ta ett piller och smärtan försvinner. Det är inte smärtan i sig som är det största problemet, och smärtstillande gör nasty shit med dina inre organ om du måste knapra det under lång tid. Inflammationsdämpande i kombination med smärtstillande ska egentligen ätas under en kortare period som ska se till att du kan ta dig ur ett rörelseinskränkande tillstånd, och komma igång med din träning för att bibehålla och förbättra din rörlighet och styrka. Ser verkligheten ut så här? Inte enligt min erfarenhet.

Dessa preparat gör i sig ingenting för att påverka sjukdomsförloppet. Du kan argumentera för att de är ett steg i ledet för att hantera din sjukdom och att dess lindrande effekt ger dig möjlighet att träna som i sin tur kan ha en ”bromsande effekt”. Detta funkar, om din sjukdom följer normalmallen där den kommer i skov och du är tillnärmelsevis problemfri däremellan. Vad händer när du inte hör till normen?

Jag tillhör kategorin som har ont 24 timmar om dygnet, med väldigt många inflammationstoppar/år. Min inställning till medicin är att jag inte vill äta den, men jag klarar mig inte utan den. Om jag ska förstöra kroppen med medicin så hade jag hellre vilja gjort det för en medicin som bromsar sjukdomsförloppet, än för något som maskerar symptom och i sin tur gör mer skada än nytta.

Träning och inflammationsdämpande

Ja det säger kanske sig självt att kroppens alla varningssignaler sätts ur spel när du tränar och äter inflammationsdämpande. Chansen att du hinner fånga upp en kommande skada är pretty slim. Nu kommer twisten: du måste ta tillräckligt med medicin för att klara ditt vardagliga liv, dvs jobba, köra bil, handla, städa, gå med hunden etc. Du måste ta tillräckligt lite medicin så du har tillräckligt ont så du känner när smärt-mönstret ändras till något som inte liknar det som hör till sjukdomen. Du kan inte bestämma detta till att 3 tbl om dagen fixar biffen, ALLA parametrar är ständigt föränderliga. Samtidigt är sannolikheten ganska hög att din medicin inte gör just så mycket mer för din träning än att motverka dina resultat. Piiiis of kaka..motivationsnivån steg just.

Idag hade jag planerat in träning vid 16-17, och gå med hunden strax innan. Men så ringde dom från jobbet imorse så nu blir det till att jobba mellan 16-21 istället. På en bra dag, hade jag hunnit med både hund och träning innan jobbet, även om de ringer samma dag. Idag får jag inse att tiden inte kommer räcka till för att hinna få igång kroppen tillräckligt innan det är dags att ta sig till jobbet. Jag känner inte mycket kärlek för såna här dagar, det är mer stressande än någonting annat, att inte kunna prestera.. Dag 3 av sammanhängande vila..

 Nu blev det lite för mycket domedagsprofeter här inne.

Jag brukar tänka på hjärtat mitt när det känns tungt, det lyfter alltid upp =)

Han inspirerar mig alltid att sträva högre, ge mer och släppa det som håller en nere. Känner inget annat än kärlek för denna människa, well..slight irritation sometimes to ;-p

Bilden är lånad från Jonas Lundberg, ur denna tråd http://forum.body.se/showthread.php?t=77909

Axel, armbåge, knän och höftleder var för påverkade idag så ingen träning alls. Vilodag nr2 sammanhängande med nr1. Det blev en långpromenad i den sköna vårsolen med Ramus istället. Känns ok.