Direktlänk till inlägg 9 december 2010
Ja exakt, hur framställer du din partner inför andra?
Efter en del förhållanden, bra som dåliga, har jag märkt vissa tendenser som i sin tur indikerar huruvida förhållandet kommer att fungera i längden eller ej.
Att stå för relationen
Många signalerar till sin partner att man har väldigt seriösa tankar kring relationen i fråga, dessa signaler tar sig olika uttryck för olika människor. Det kan vara framtidsplaner som diskuteras, det kan vara att säga att man älskar någon, förlovning etc.
När man finner sig utan sin partner och i sällskap av andra och man bagatelliserar förhållandets betydelse, kanske man ska fundera över vart man vill med förhållandet, egentligen..
Att ta emot och ge tillbaka onödigt mycket ”smicker” till en person som inte är ens partner utifrån rädsla att ”stöta sig med andra”, kan också räknas in här.
Konflikträdsla, osäkerhet och att ”vara snäll”
Rädsla för konflikter kan göra så att du inte står upp för din partner. Istället kanske du för stunden håller med de som kritiserar och du förstärker den negativa bilden de har av din partner. Du snackar skit om din partner helt enkelt, och du bör fundera över vems respekt som är viktigast för dig; din partners eller de som för stunden kritiserar.
Det ”roliga” i kråksången är att du själv leder in dig på en bana där du mer och mer kommer tycka illa om din partner just för att du tycker sämre om dig själv för att du ljuger om människan du säger dig älska. Inget konstigt med detta, en fullt logisk känsloreaktion som grundar sig på våra egna skuldkänslor över att ha gjort någonting fel mot en annan.
Du kan rationalisera ditt beteende hur mycket du vill;
"Jo men jag är så som person, jag kan inte vara elak mot någon." (vem är du mest ”elak” mot egentligen? Och hur är man elak genom att vara rak och ärlig, och får omgivningen att förstå vad det är man värderar högt här i livet?)
"Hon/han får aldrig reda på det, så det skadar ju ingen." ( skuldkänslorna kommer förgifta förhållandet, för att inte tala om trycket från omgivningen över att du ska lämna den där svartsjuka psykopaten till partner du har. Så ingen blir skadad säger du?)
"Jag klarar inte av att andra tycker illa om mig." (Vad är du ute efter? Sympati? Att du har ett sånt förskräckligt ”monster” till partner som inte låter dig ha några vänner så folk tycker synd om dig för att du ”måste” tacka nej till deras inviter? Ännu värre, att du svarar på andras inte så oskyldiga inviter för att inte ”vara elak” så dom ”tycker illa om dig”? Kom igen! Det är väl verkligen att inte stå för relationen! Har det gått så här långt bör du ta en riktigt lång fundering över om du verkligen är rätt för din partner, eller om det faktiskt kan vara så att din partner är värd att du gör en attitydförändring till det bättre för att ha henne/honom kvar i ditt liv.
"Men jag säger att jag har flickvän/pojkvän, men han/hon slutar iallafall inte." ( Hur många procent av befolkningen är så ”störda” att det utvecklar sig till en besatthet de inte kan styra över, och verkligen börjar stalka någon? I 99% av fallen brister det bara på din vilja och förmåga att uttrycka dig tydligt och klart över hur du ställer dig till dessa ”förfrågningar” från din ”stalker”.)
Jag vill inte ha en partner som är ”felfri och perfekt”, det är ett föränderligt och ouppnåeligt ideal som ingen bör sträva efter eller kalla för kärlek.
Att älska någon och dennes hela personlighet behöver inte innebära att man ska stå ut med allt. Det finns visa grunder i ett förhållande som borde vara självklara, iallafall om man vill kunna utvecklas tillsammans och som individer. Ärlighet, respekt och en genuin vilja att vara med den andre personen borde vara förutsättningar som genomsyrar ens handlingar. Klart man kan bli förbannad, irriterad, och man måste få prata av sig med någon annan utan att det för den skull ska räknas som att man gör något helt igenom negativt mot sin partner. Det är vad du gör sen som räknas.
Att din partner får dig att vilja vara en bättre människa, innebär inte att du ska göra en personlighetsförändring du själv inte vill eller kan nyttja för dig själv produktivt. Att vilja utveckla sig själv på ett positivt sätt med en partners hjälp är däremot kanske något att sträva efter. Din partner bör kunna ge dig verktygen eller åtminstone stödet till att du orkar eller vågar chansa på dig själv.
om du alltid kan räkna med att din partner:
är ärlig mot dig, även om sanningen ibland gör ont.
respekterar dig, och visar detta genom handling och ord.
inte tar dig för givet, man har många föränderliga perioder som alla behöver uppmärksammas mer eller mindre.
så finns det helt klart en vettig grund att bygga på.
Man bör ge det man vill ta.
Trodde inte den skulle komma så "tidigt" :-DMen nu är den nog här och av alla impulsartade saker att slänga sig in i så föll valet på detta:https://www.facebook.com/events/723635807694093/?fref=tsSilverleden på 1 dag, 64 km terränglöpning. ...
Gott nytt år!Det känns som att tiden springer ifrån mig ibland.Var verkligen inte igår som jag satt ner och skrev några rader här inne.2014 har varit ett ganska omtumlande år för min del med många förändringar i startgropen.Acceptans är ett ord med i...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
|||||
6 |
7 |
8 |
9 | 10 |
11 |
12 |
|||
13 | 14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
|||
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
|||
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
|||||
|