Trodde inte den skulle komma så "tidigt" :-D
Men nu är den nog här och av alla impulsartade saker att slänga sig in i så föll valet på detta:
https://www.facebook.com/events/723635807694093/?fref=ts
Silverleden på 1 dag, 64 km terränglöpning.

Gott nytt år!

Det känns som att tiden springer ifrån mig ibland.
Var verkligen inte igår som jag satt ner och skrev några rader här inne.
2014 har varit ett ganska omtumlande år för min del med många förändringar i startgropen.
Acceptans är ett ord med innebörd som varit väldigt negativ laddat för mig. I min värld
har det varit likställt med att ge upp och resignera. Det ligger ändå en del sanning i att man blir klokare med
åren. Till att börja med kan acceptans istället vara att se saker för vad det är och att vissa saker kan man påverka
mer, eller mindre. Motsatsen i det här fallet hade varit att fortsätta dunka huvudet mot väggen och förvänta sig att det skulle göra mindre ont ju längre man håller på.
2015 påbörjades inte med en massa högtidliga löften till mig själv nedklottrat på ett papper där hälften av dom är förkastade innan v.2 Jag vet att det här året kommer att bli en tid av förändring. Kort och gott förändring.
Men förändring, utan en värdering i själva ordet, betyder för mig rörelse. Så jag väljer att se saker för vad dom är och hoppas att det är klarsynt nog för att kunna se rörelsen. Det är när vi står still som vi resignerar och ger upp.

dagsform

God natt

Ja exakt, hur framställer du din partner inför andra?

Efter en del förhållanden, bra som dåliga, har jag märkt vissa tendenser som i sin tur indikerar huruvida förhållandet kommer att fungera i längden eller ej.

Att stå för relationen

Många signalerar till sin partner att man har väldigt seriösa tankar kring relationen i fråga, dessa signaler tar sig olika uttryck för olika människor. Det kan vara framtidsplaner som diskuteras, det kan vara att säga att man älskar någon, förlovning etc.

När man finner sig utan sin partner och i sällskap av andra och man bagatelliserar förhållandets betydelse, kanske man ska fundera över vart man vill med förhållandet, egentligen..

Att ta emot och ge tillbaka onödigt mycket ”smicker” till en person som inte är ens partner utifrån rädsla att ”stöta sig med andra”, kan också räknas in här.

Konflikträdsla, osäkerhet och att ”vara snäll”

Rädsla för konflikter kan göra så att du inte står upp för din partner. Istället kanske du för stunden håller med de som kritiserar och du förstärker den negativa bilden de har av din partner. Du snackar skit om din partner helt enkelt, och du bör fundera över vems respekt som är viktigast för dig; din partners eller de som för stunden kritiserar.

Ännu värre är om du är den som ”hittar på saker” om din partner för att du själv ska slippa undan en situation som för dig känns jobbig. Osäkerhet över att inte ”passa in” eller stöta dig med någon kan göra att du ”skyller på” och hittar på egenskaper, reaktioner och handlingar som egentligen inte existerar hos din partner. Det är en sak att dra en liten vit lögn som din partner är med på, det är en helt annan när du framför dessa ”vita lögner” utan din partners vetskap eller möjlighet att försvara sig. (Hon/han kommer ju aldrig prata med dessa människor iallafall, eller hur?) Det är kanske en samvetsfråga men vilken bild är det du ger av din partner? I de flesta fall kommer denna framstå som en kontrollerande, maniskt svartsjuk person som i princip förstör ditt sociala liv. Vilken inställning till din partner kommer omgivningen att få tror du?

Det ”roliga” i kråksången är att du själv leder in dig på en bana där du mer och mer kommer tycka illa om din partner just för att du tycker sämre om dig själv för att du ljuger om människan du säger dig älska. Inget konstigt med detta, en fullt logisk känsloreaktion som grundar sig på våra egna skuldkänslor över att ha gjort någonting fel mot en annan.

Du kan rationalisera ditt beteende hur mycket du vill;

"Jo men jag är så som person, jag kan inte vara elak mot någon." (vem är du mest ”elak” mot egentligen? Och hur är man elak genom att vara rak och ärlig, och får omgivningen att förstå vad det är man värderar högt här i livet?)

"Hon/han får aldrig reda på det, så det skadar ju ingen." ( skuldkänslorna kommer förgifta förhållandet, för att inte tala om trycket från omgivningen över att du ska lämna den där svartsjuka psykopaten till partner du har. Så ingen blir skadad säger du?) 

"Jag klarar inte av att andra tycker illa om mig." (Vad är du ute efter? Sympati? Att du har ett sånt förskräckligt ”monster” till partner som inte låter dig ha några vänner så folk tycker synd om dig för att du ”måste” tacka nej till deras inviter? Ännu värre, att du svarar på andras inte så oskyldiga inviter för att inte ”vara elak” så dom ”tycker illa om dig”? Kom igen! Det är väl verkligen att inte stå för relationen! Har det gått så här långt bör du ta en riktigt lång fundering över om du verkligen är rätt för din partner, eller om det faktiskt kan vara så att din partner är värd att du gör en attitydförändring till det bättre för att ha henne/honom kvar i ditt liv.

"Men jag säger att jag har flickvän/pojkvän, men han/hon slutar iallafall inte." ( Hur många procent av befolkningen är så ”störda” att det utvecklar sig till en besatthet de inte kan styra över, och verkligen börjar stalka någon? I 99% av fallen brister det bara på din vilja och förmåga att uttrycka dig tydligt och klart över hur du ställer dig till dessa ”förfrågningar” från din ”stalker”.)

Jag vill inte ha en partner som är ”felfri och perfekt”, det är ett föränderligt och ouppnåeligt ideal som ingen bör sträva efter eller kalla för kärlek.

Att älska någon och dennes hela personlighet behöver inte innebära att man ska stå ut med allt. Det finns visa grunder i ett förhållande som borde vara självklara, iallafall om man vill kunna utvecklas tillsammans och som individer. Ärlighet, respekt och en genuin vilja att vara med den andre personen borde vara förutsättningar som genomsyrar ens handlingar. Klart man kan bli förbannad, irriterad, och man måste få prata av sig med någon annan utan att det för den skull ska räknas som att man gör något helt igenom negativt mot sin partner. Det är vad du gör sen som räknas.

Att din partner får dig att vilja vara en bättre människa, innebär inte att du ska göra en personlighetsförändring du själv inte vill eller kan nyttja för dig själv produktivt. Att vilja utveckla sig själv på ett positivt sätt med en partners hjälp är däremot kanske något att sträva efter. Din partner bör kunna ge dig verktygen eller åtminstone stödet till att du orkar eller vågar chansa på dig själv.

om du alltid kan räkna med att din partner:

• är ärlig mot dig, även om sanningen ibland gör ont.

• respekterar dig, och visar detta genom handling och ord.

• inte tar dig för givet, man har många föränderliga perioder som alla behöver uppmärksammas mer eller mindre.

så finns det helt klart en vettig grund att bygga på.

Man bör ge det man vill ta.

Ett riktigt stort jäkla grattis till min kärlek som i helgen varit och tävlat.

VM Classic Bodybuilding gick av stapeln i Budapest, med en hög kvalité bland de tävlande.

Bilder är lånade från www.eastlabs.biz
där finns ytterligare bilder samt filmklipp.

Första styrkepasset på x antal veckor är nu avklarat.
Betoning på ensides övningar med fokus på överkropp.Initialt kommer passen att vara upplagda på liknande sätt. Jag kommer att arbeta mig tillbaka till mina frivändningar, marklyft och overhead squats, jag måste bara ge kroppen en chans att komma ifatt igen.

Andningen fungerar bättre och bättre och en bidragande orsak är nog mindre inflammationsaktivitet och smärtproblematik i bröstryggen. Till andningens fördel är rörligheten försämrad då ökad inflammatonsaktivitet och smärtproblematik nu är större kring länd-,korsrygg samt höft.
För övrigt har upprensning i kosten nu börjat, och i takt med ökade träningsmöjligheter är förhoppningen att det ska falla väl ut.

Vad gör din dag lite ljusare?

http://www.youtube.com/watch?v=U4B_NdMHYn8

http://www.youtube.com/watch?v=-Wz6Bh1cqjI

Nu är det bekräftat. Det gamla sättet att se på kombon tung styrketräning och AS är förlegat. "Förr" avrådde man från denna typen av träning just för att man trodde att lederna tog mer stryk och att man egentligen bara speedade upp "nedbrytningsprocessen" som sjukdomen redan i sig  "skyndar på".

Detta är vad tung styrketräning ger dig om du gör det smart;

- Du bibehåller och bygger viktig muskelmassa (förutsatt att du inte äter medicin som stör proteinsyntesen).

- Du bibehåller och ev ökar din rörlighet (förutsatt att du arbetar i fulla rörelsemönster).

- Du kan kontrollera hur, när och var vilka muskler/muskelgrupper som ska arbeta, och kan därmed upptäcka obalanser, kompensationsmönster och snedbelastningar och ev motverka dessa (förutsatt att du sätter dig in i det biomekaniska).

- Det hjälper dig bibehålla en hälsosam vikt så ingen "onödig" belastning uppstår (förutsatt att du även sköter kosten).

- Hjärta och lungor får arbeta, och vi vet ju hur viktiga dom är.

Så om en reumatolog säger till dig att du inte ska utöva tung styrketräning, be dom/den motivera sitt påstående.

All typ av träning är bra om du lägger upp den efter dina egna förutsättningar.

Tänk på att du har närme till en skada.Tänk på att din återhämtningsförmåga inte är lika optimal.

Träna smart helt enkelt.

Nu är denna bok inhandlad; http://www.bokus.com/bok/9780982565841/p.../paleo-solution/

Väntar bara på att få den levererad. Ska bli riktigt intressant läsning :)

stort

http://www.youtube.com/watch?v=ciYk-UwqFKA