det borde finnas ett universalsätt att lösa problem på, ett enkelt protokoll att följa. En trygghet i att veta att i slutet av uppgiften att följa listan så löser sig allt till de bättre.

Vi alla uppfattar situationer och händelser olika, de påverkar oss i olika grad.

Det kan handla om hur vi väljer, eller instinktivt påverkas att välja, att hantera känslorna som utlöses av det som händer omkring oss, eller minnet av det som hänt. 

I grund och botten handlar det om hur vi anpassar oss till en ny situation. Ibland blir en anpassning till att likna ett upprepat mönster och vi skaffar en vana att agera på ett visst sätt till en viss trigger. Ibland är sättet vi agerar, och triggern, till vår egen nackdel. Självdestruktivt till och med.

Människan är ett vanedjur, det finns inget som styr oss så starkt som vanan.

Vad gör vi när vanan utgör någonting negativt för oss?

Vi måste vända den emot det självdestruktiva beteendet. Vi måste byta ut den för oss felaktiga anpassningen som skedde från första början, till en ny som kan ta dess plats.

Ibland behöver man hjälp att nysta upp trådarna så att man kan se mönstret tydligare så man vet var anpassningen började någonstans. Det kan ta tid, det kan vara jobbigt, smärtsamt rentav. Men i processen lär vi oss känna igen ett nytt mönster. Ett mönster som utgör ritningen för hur man anpassar sig i förhållande till känslor som uppkommer i givna situationer. Vi lär oss hantera dessa känslor i olika uttryck och kan tillämpa anpassningen till de flesta delar av våra liv.

Det finns ingen universallösning. Bara anpassning och sätt att hantera känslor. 

Flummstunden över, upp 05 imorrn och jobba.

natt natt