Längesedan man skrev någonting här..

Har haft för mycket negativt i mitt liv den senaste perioden som gjort att man har varit tvungen att lägga energin på att försöka reda ut ett och annat.

Finns väl ingen direkt anledning att omskriva någonting mer än att det lett till att man har gått in i en väldigt ångestladdad period, depression kanske rentav.

Ångest för en mängd olika saker som gått så långt att det styr ens vardag. Om man inte sover, äter, tränar ordentligt, har mycket ont dygnet om så tenderar det att komma ikapp en tillslut. Ibland har man inte den energin att tackla smällen som följer.

Ibland är krav från omvärlden något  som iallafall kan få en till att strukturera vardagen till något givande ändå. Det får en att hålla sig uppe och fortsätta kämpa mot den bättre tillvaron. Ibland kan de kraven bli en övermäktig och man känner sig ännu mer misslyckad. För det är väl just den känslan, misslyckande, och skuld, som kan få en riktigt ur balans. Addera höga krav från en själv och känslorna av misslyckande förstärks och katastrofen blir ett faktum.

Att reda ut det på egen hand kan rentav bli omöjligt, och man lär sig verkligen uppskatta att man kan hämta stöd från närstående, om man bara tillåter sig.

Oftast har det känts som ett nederlag att visa sig "svag", om man nu vill kalla det så, allt handlar väl om hur man uppfattar saker och ting i världen. Värderingar kan få sig en tankeställare, och det är faktiskt inte fel att visa att man inte är "perfekt" eller gjord av sten. Att vädra saker kan ge en ett andrum, man känner sig inte lika instängd i sin egen bubbla av kaos. Kan till och med ge en chans att sätta ord på det man upplever och det hamnar i ett annat ljus som kanske ger en möjlighet att se annorlunda på allt.

Problemen kvarstår, de kanske även blir värre under tiden, men så länge man inte verkligen vill ge upp så kommer det finnas någonting bättre framöver.

      58 kg med "simringen" kvar