Kanske inte fullt så illa, men det blev till att ta medicin...

Jag var ”ledig” i tisdags så jag brydde mig inte så mycket om att jag väcktes av massiv värk som täckte hela ryggen. Natten till idag var dock mindre rolig..

Du kan inte ligga i någon ställning, du kan inte sitta och sova, andas blir svårt då varje rörelse ger upphov till hämmande smärta. Klockan 04 gav jag upp och tog en tablett, då hade jag varit vaken sen 02.30 och försökt få det att ”funka”. Till råga på allt sätter mensvärken in runt 04.15 – 04.30 Nu pratar jag inte om lite molande värk, utan det är kraftiga kramper som gör att du vill spy.

Började jobba 07, och behöver kanske inte säga att jag känt mig en aningen sliten idag.

Hade planer på att träna idag, men realiserade inte dem. Det känns inte alls värt när det blir sådär. Är det någonting som fastnat under åren, fast det tog sin lilla tid, så är det att jag inte alls kan pressa kroppen så hårt som jag vill. Att gå och träna när man inte har sovit känns som vansinne när jag vet vad det ger upphov till. Att träna bara ”för att man ska” överlämnar jag till inte fullt så klena människor som jag :)

Annars har jag kunnat köra på ganska bra tycker jag, trots mycket jobb, trötthet osv. Lite mer rutin i vardagen. Fortfarande otroligt glad och tacksam över att kroppen fungerar så pass bra som den gör, även om det blev ett mindre bakslag nu.

Har även hunnit med att fatta en del nya beslut, och gjort upp lite lösa planer så det känns som att det går dit jag vill.

Nu blir det läggdags, sen upp imorgon och jobba.